Thomas Nilsson

Belgien har nu varit utan federal regering i mer än fem månader, och inget tyder på att de kommer få en inom överskådlig tid heller. Än lider invånarna i Belgien ingen nöd i avsaknad av regering, främst eftersom de redan har ett antal andra regeringar som fungerar, på regional och gemenskapsnivå.

Jag har bott några år i Belgien och flera av mina bekanta har frågat mig om Belgien verkligen kommer att delas. Jag har alltid svarat att nejdå, de hittar snart en lösning, men nu börjar jag undra om jag inte har haft fel. Det finns flera tecken som pekar på en delning, i varje fall på sikt.

Jag har inget principiellt mot en delning av Belgien, lika lite hade jag något emot delningen av Tjeckoslovakien 1992 eller Sverige-Norge 1905 för den delen. Det finns inget självändamål att behålla ett förbund som invånarna i en delstat inte vill ha. En delning av Belgien lär dock inte bli lika enkel. Problemet stavas Bryssel.

Bryssel är en till största delen franskspråkig enklav i Flandern. Omkring 80 % talar franska, 20 % talar flamländska, och befolkningsgrupperna är relativt blandade. Kan då inte Bryssel bli en tvåspråkig ö i Flandern, en europeisk motsvarighet till Washington DC? För det första har EU-kommissionen inget intresse av att administrera en miljonstad. För det andra är Bryssel inte bara huvudstad i både Belgien och EU, staden är även huvudstad i Flandern. Fram tills nyligen skulle jag säga att detta utgjorde det största hindret mot en delning, Flandern skulle inte acceptera att förlora Bryssel. Men jag har i flera europeiska tidningar sett tecken på att de flamländska nationalisterna skulle kunna godta en förlust av Bryssel, om de i så fall vinner självständighet för Flandern.

Nästa problem är då Bryssels valkrets, tillika juridiska distrikt, Brussel-Halle-Vilvoorde (BHV). Jag brukar kalla Belgien ett dubbelt enkelspråkigt land, med en tvåspråkig huvudstad. I Vallonien talar man franska, bara franska, och i Flandern talar man nederländska, bara nederländska. Det är dock en sanning med modifikation. Till skillnad från resten av Belgien följer inte Bryssels valkrets regiongränserna. Istället har man också kapat åt sig en stor del av provinsen Vlaams-Brabant, som ligger i Flandern. Poängen med detta är att Bryssels förorter, som ligger i Flandern, mer och mer befolkas av brysselbor som inte har råd att bo i staden, med alla dess välbetalda eurokrater som driver upp bostadspriserna. Dessa utflyttade brysselbor talar mestadels franska. Hade de bott i en rent flamländsk valkrets hade de bara kunnat rösta på flamländska partier. Som boende i Bryssels valkrets kan de även rösta på franskspråkiga partier. Eftersom de juridiska distrikten (motsv. tingsrätt/hovrätt eller länsrätt) följer valkretsarna innebär det att de boende i BHV även har rätt till juridisk behandling på franska, trots att de bor i Flandern.

Bryssels valkrets är alltså en kreativ konstitutionell kompromiss för att tillförsäkra franskspråkigas intressen i Flandern, utan att ändra regiongränserna. I några av de flamländska kranskommunerna beräknas den franskspråkiga befolkningen uppgå till över 90 % (ingen vet, eftersom man inte får registrera befolkningens språktillhörighet).

Denna ordning har dock varit en nagel i ögat för de flamländska nationalisterna, som är rädda för att de franskspråkiga steg för steg lägger under sig flamländskt territorium och tränger undan "ursprungsbefolkningen". Därför kräver de att Bryssels valkrets delas i enlighet med regiongränserna, vilket kommer att medföra att uppskattningsvis 150 000 franskspråkiga invånare i Flandern förlorar möjligheten att rösta på franskspråkiga partier och få juridisk behandling på franska.

Belgiens författningsdomstol har beslutat att den nuvarande valkretsen strider mot författningen. Även om domstolen INTE har talat om hur det bör se ut istället, kräver i stort sett samtliga flamländska partier att valkretsen ska delas enligt regiongränserna. I detta land med kreativa konstitutionella lösningar skulle man kanske hitta en kompromiss, men för första gången sedan Belgien federaliserades har flamländarna satt hårt mot hårt. I ett parlamentsutskott röstade de flamländska delegaterna mot de franskspråkiga i frågan - ett oerhört etikettsbrott i ett land där alla författningsändringar sker i samförstånd över språkgrupperna.

Vad händer nu då? Det är mycket svårt att sia om detta. Om ingen regering kan bildas, kommer man kanske utlysa nyval. Men det är svårt att se att det skulle ändra något.

Jag håller ändå för mest troligt att en regering kommer att bildas före nyår, om inte annat bara för att någon måste skriva under det nya EU-fördraget.

Men om det inte fungerar, kanske Belgien ändå delas. Det finns många olika scenarier om vad som skulle hända då. En möjlighet vore att Flandern blev en självständig stat, liksom Bryssel (kanske som ett EU-distrikt), medan Vallonien anslöts till Frankrike. Detta diskuteras i belgisk press idag, där det avslöjas att en majoritet av fransmännen skulle godta en utökning av landets territorium. Den tyskspråkiga minoriteten i Vallonien skulle i så fall anslutas till Tyskland eller, vilket diskuteras i den östbelgiska pressen, till Luxemburg. Som självständig stat skulle Flandern (kanske) få en mjukare attityd gentemot den franskspråkiga minoriteten i landet och tillerkänna den rättigheter, på motsvarande sätt som Vallonien tillerkänt den tyskspråkiga minoriteten rättigheter.

Skulle Belgiens delning visa på EU:s omöjlighet också? Inte nödvändigtvis. Även om Tjeckoslovakien delades 1992 kommer man inom flera områden återförenas igen 2009, när båda länder går med i både Schengen-området och Euro-området. Inga gränskontroller mellan länderna och gemensam valuta.

EU är faktiskt en förutsättning för att den nuvarande situationen i Belgien har kunnat uppstå. Utan en egen valuta att försvara finns det inga yttre incitament för en regering att bildas. Dessutom blir "kostnaderna" för självständighet mycket mindre för nybildade stater, i och med att man slipper skapa en ny valuta eller finans- och handelspolitik eller ens ett gränsskydd med pass och tull. Allt detta sköts ju av EU idag.

Däremot är Belgiens delning en mardröm för EU-länder med egna separatistiska regioner, som Frankrike (Korsika), Spanien (Katalonien) eller Storbritannien (Skottland). Kan Flandern så kan väl de också? Detta är väl den främsta anledningen till att Belgien inte delas - stormakterna kommer göra allt de kan för att förhindra det.

Jag har inte hittat någon svensk press att länka till i frågan, med undantag av GP, men jag lär väl få anledning att blogga vidare om något mer skulle hända. Tills vidare rekommenderar jag följande blogginlägg på Crooked Timber: The ingredients of the Belgian cocktail. Inlägget är två månader gammalt, men sammanfattar väl bakgrunden till den nuvarande situationen i Belgien. Läs även fortsättningen här.

Intressant och andra bloggar om: Belgien, Flandern, Vallonien, EU