Thomas Nilsson

Inte ens i fyra månader hann Belgiens nya regering regera, innan den avgick. Visserligen har kung Albert II ännu inte accepterat Yves Letermes avgång, men regeringskrisen är ändå ett faktum.

Inte bara Belgien har haft problem med regeringsbildningen (se tidigare inlägg). Några tyska delstater har nyligen haft val, utan att klara majoriteter bildats. Problemet har stavats Die LINKE - Vänsterpartiet.

Det tyska vänsterpartiet bildades förra året efter en sammanslagning av PDS (det nya namnet på DDR:s kommunistparti) och WASG (en utbrytargrupp ur de tyska socialdemokraterna, ledd av dess tidigare partiledare Oskar Lafontaine). I och med fusionen med WASG blev det östtyska kommunistpartiet uppenbarligen valbart även i västra Tyskland. Sedan återföreningen 1990 har PDS varit bland de största partierna i de östtyska delstatsparlamenten, men som Die Linke har man även kommit in i flera västtyska delstatsparlament - och i Tysklands förbundsdag.

Redan vid valet 2005 kom Die Linke in i förbundsdagen som ett valförbund mellan PDS och WASG och fick då en vågmästarroll. En roll man förlorade direkt, då kristdemokraterna CDU och socialdemokraterna SPD valde att bilda en blocköverskridande regering, hellre än att regera med stöd av Vänsterpartiet. Detta hade man redan gjort i ett antal östtyska delstater och det har man även fortsatt med, för att förhindra ett inflytande för Vänsterpartiet. Till skillnad från Sverige har man ingen tradition av att bilda minoritetsregeringar i Tyskland. Antingen bildar man en majoritetsregering, eller så utropar man nyval, vilket ses som onödigt och dyrt.

Den omaka koalitionen mellan kristdemokrater och socialdemokrater har dock knakat i fogarna ett tag nu och för att kunna profiliera sig inför förbundsdagsvalet 2009 har man önskat sig några rejäla segrar i de senaste delstatsvalen för antingen högerblocket (kristdemokraterna och liberalerna) eller vänsterblocket (socialdemokraterna och de gröna), snarare än att bilda ännu flera blocköverskridande koalitioner. Dock förgäves.

Vid både de västtyska delstatsvalen i Hessen (27 januari) och Hamburg (24 februari) fick Vänsterpartiet en vågmästarroll. I ingen delstat har en regering kunnat bildats än.

I Hessen skulle det stora slaget mellan kristdemokraterna och socialdemokraterna stå. I högra ringhörnan stod hessens kristdemokratiske regeringschef Roland Koch, som utmanade förbundskanslern Angela Merkel om ledarskapet i CDU. Men för att vinna det, måste han också visa att han kunde vinna i sin egen delstat. Vilket han uppenbarligen inte kunde, även om han fortfarande försöker.

I den vänstra ringhörnan stod utmanaren Andrea Ypsilanti, ett kvinnligt stjärnskott bland socialdemokraterna, som skulle erövra makten från Koch i Hessen. Inte heller detta lyckades.

Att de före detta kommunisterna i Vänsterpartiet inte är ett alternativ för högerblocket är självklart, men även för socialdemokraterna är läget problematiskt. I Sverige bröt sig vänsterpartiet ut ur socialdemokraterna på 1920-talet och såren har så sakteligen läkts tillräckligt att man utan större problem har kunnat regera på vänsterpartiets nåder i många år. I Tyskland har PDS lett en diktatur i 40 år, medan WASG bröt sig ut ur socialdemokraterna så sent som 2004, och där har inga sår läkts.

I delstaten Berlin regerar dock socialdemokraterna tillsammans med vänsterpartiet, men det har mer setts som ett undantag. Ett stort problem för socialdemokraterna har varit det faktum att Vänsterpartiet har haft svårt att hitta bra kandidater till delstatsvalen i västra Tyskland. I Niedersachsen valdes en ledamot med ursprung ur det västtyska kommunistpartiet, som strax efter valet gav uttryck för förståelse för Berlinmuren. Hon blev genast utesluten ur partiet, men skadan var redan skedd. Det blev ännu svårare för socialdemokraterna att bilda delstatsregering med Vänsterpartiets stöd.

I förrgår förklarade Andrea Ypsilanti att hon tänkte ställa upp som premiärministerkandidat i Hessen - och att hon tänkte regera om hon fick stöd av Vänsterpartiet, utan att bjuda in dem i regeringen. I detta fick hon stöd av socialdemokraternas partiledare Kurt Beck, som redan tidigare gett henne fria händer att själv avgöra om hon ville ställa upp med stöd av Vänsterpartiet.

Detta föranledde liberalernas ledare i Hessen att uppmana enskilda socialdemokrater i delstatsparlamentet att följa vallöftet att inte regera med hjälp av vänsterpartiet och därmed bryta mot partipiskan genom att rösta emot Ypsilantis kandidatur. En ledamot, Dagmar Metzger, hörsammade uppmaningen och förklarade för Ypsilanti att hon inte kunde räkna med hennes stöd. Ypsilanti tvingades dra tillbaka sin kandidatur och det socialdemokratiska partiet står praktiskt taget i spillror, både i Hessen och nationellt, då det även var ett svidande nederlag för partiledaren Kurt Beck.

Det lutar nu åt att en så kallad Jamaika-koalition kommer att bildas i Hessen. Jamaika, efter landets flagga som är svart, gul och grön, motsvarande färgen på de tyska kristdemokraterna, liberalerna och miljöpartiet. Även i Hamburg verkar de gröna och kristdemokraterna finna varandra.

Personligen tror jag att sådana koalitioner är mcyket bättre än "stora koalitioner" mellan kristdemokrater och socialdemokrater. Det stora problemet med stora koalitioner mellan högern och vänstern är att det då bara finns två tänkbara oppositionspartier: vänsterextremisterna i Die Linke eller högerextremisterna i NPD. Det gagnar knappast den tyska demokratin att ge dessa partier större stöd än de förtjänar.

Andra skriver intressant om: Tyskland, Hessen, Hamburg, CDU, FDP, SPD, Grüne, Linke, Andrea Ypsilanti

Se även DN, DN2, Der Spiegel

Nio månader efter valet verkar det som om - ta i trä - Belgien faktiskt kommer att få en fast regering. I december fick den förre liberale premiärministern Guy Verhofstadt ta över regerandet, så att partierna skulle kunna förhandla ifred. Nu ser det ut som han den 20 mars kommer att kunna lämna över regeringen till förra årets valvinnare, kristdemokraten och flamländaren Yves Leterme. Förhandlingarna har lett till ytterligare försvagning av den belgiska staten: i och med uppgörelsen mellan kristdemokraterna, liberalerna, socialisterna och de gröna (två av varje, ett flamländskt parti och ett vallonskt) kommer även ekonomi- och industripolitiken, bostadspolitiken och jordbrukspolitiken ligga på delstatsnivå.

Detta är förvisso inget anmärkningsvärt i ett land där det mesta från kulturpolitiken till vapenexporten regionaliserats. Varför just vapenexporten kan man fråga sig? Jo, vapenproduktionen sker främst i Vallonien. För att inte den flamländska majoriteten i landet ska kunna stoppa den (till krigsförande länder exempelvis) har till och med vallonerna ansett att regionalisering kan vara en bra idé.

Andra skriver intressant om: Belgien, Vallonien, Flandern, Yves Leterme

Se även: DN, International Herald Tribune

Efter långt om länge har några svenska tidningar uppmärksammat ett TT-telegram om att de belgiska regeringsförhandlingarna brutit samman och att valets vinnare Yves Leterme har gett upp om att kunna bilda en ny regering. Han ställde en kabinettsfråga om förhållandet mellan region och stat, och då röstade ett av de fyra partierna i koalitionsförhandlingarna nej. Det verkligt intressanta i frågan är att det ena vallonska partiet (liberala MR) faktiskt röstade ja. Det tyder på att det var en uppriktigt menad kompromiss från flamländaren Leterme.

Som alltid när det gäller belgisk politik är sanningen inte så enkel som att det bara är fyra partier som förhandlar om regeringen: de flamländska kristdemokraterna och liberalerna, samt de vallonska kristdemokraterna och liberalerna. Sanningen är att det finns minst ytterligare två partier med i förhandlingarna. I Belgien är det vanligt att två eller flera partier går samman i valförbund för att kringå röstspärren till parlamentet. De flamländska kristdemokraterna CD&V har således gått i förbund med det flamländsk-separatistiska NVA, medan de vallonska liberalerna MR har gått i förbund med de franskspråkigas rättighetsparti FDF. Utan NVA eller FDF har den tilltänkta regeringen ingen majoritet i parlamentet. Att Leterme då faktiskt lyckades hitta en kompromiss i frågan som tillfredställde både NVA och FDF är alltså rätt så anmärkningsvärt. Men av någon anledning ställde sig de vallonska kristdemokraterna cdH alltså inte bakom den kompromissen.

Vad återstår då? Nyval? Det finns flera problem med denna lösning. För det första verkar opinionen i Flandern ha radikaliserats sedan valet i juni, och opinionsmätningarna pekar på att de flamländska separatisterna skulle bli än starkare vid ett eventuellt nyval. Det borgar inte för ett bättre förhandlingsklimat.

För det andra har den belgiska högsta domstolen förklarat den nuvarande lösningen för Bryssels valkrets för författningsvidrig (se tidigare inlägg). Innan den frågan löses kan inget nyval utlysas. Och det är bland annat om just den lösningen som partierna förhandlade om när sammanbrottet kom.

Är detta ett olösligt dilemma? Kanske blir alexandershugget i frågan att Belgien ändå delas inom kort.

Andra bloggar om: Belgien, Flandern, Vallonien, Bryssel, regeringskris

Vad händer om man stänger in nationalister av olika nationaliteter i samma rum? Just det, de råkar i luven på varandra. Partigruppen ITS (Identitet, Traditioner, Suveränitet) som samlat ett antal högerextrema nationalistpartier upplöstes i veckan sedan italienska ny-fascister häcklat rumäner i Italien. Det fick det rumänska nationalistpartiet Storrumänska partiet att lämna partigruppen. Därmed understeg partigruppen gränsen för att erkännas som en partigrupp. Inte helt oväntat.

Andra bloggar om: EU, ITS, europaparlamentet, högerxtremism

Belgien har nu varit utan federal regering i mer än fem månader, och inget tyder på att de kommer få en inom överskådlig tid heller. Än lider invånarna i Belgien ingen nöd i avsaknad av regering, främst eftersom de redan har ett antal andra regeringar som fungerar, på regional och gemenskapsnivå.

Jag har bott några år i Belgien och flera av mina bekanta har frågat mig om Belgien verkligen kommer att delas. Jag har alltid svarat att nejdå, de hittar snart en lösning, men nu börjar jag undra om jag inte har haft fel. Det finns flera tecken som pekar på en delning, i varje fall på sikt.

Jag har inget principiellt mot en delning av Belgien, lika lite hade jag något emot delningen av Tjeckoslovakien 1992 eller Sverige-Norge 1905 för den delen. Det finns inget självändamål att behålla ett förbund som invånarna i en delstat inte vill ha. En delning av Belgien lär dock inte bli lika enkel. Problemet stavas Bryssel.

Bryssel är en till största delen franskspråkig enklav i Flandern. Omkring 80 % talar franska, 20 % talar flamländska, och befolkningsgrupperna är relativt blandade. Kan då inte Bryssel bli en tvåspråkig ö i Flandern, en europeisk motsvarighet till Washington DC? För det första har EU-kommissionen inget intresse av att administrera en miljonstad. För det andra är Bryssel inte bara huvudstad i både Belgien och EU, staden är även huvudstad i Flandern. Fram tills nyligen skulle jag säga att detta utgjorde det största hindret mot en delning, Flandern skulle inte acceptera att förlora Bryssel. Men jag har i flera europeiska tidningar sett tecken på att de flamländska nationalisterna skulle kunna godta en förlust av Bryssel, om de i så fall vinner självständighet för Flandern.

Nästa problem är då Bryssels valkrets, tillika juridiska distrikt, Brussel-Halle-Vilvoorde (BHV). Jag brukar kalla Belgien ett dubbelt enkelspråkigt land, med en tvåspråkig huvudstad. I Vallonien talar man franska, bara franska, och i Flandern talar man nederländska, bara nederländska. Det är dock en sanning med modifikation. Till skillnad från resten av Belgien följer inte Bryssels valkrets regiongränserna. Istället har man också kapat åt sig en stor del av provinsen Vlaams-Brabant, som ligger i Flandern. Poängen med detta är att Bryssels förorter, som ligger i Flandern, mer och mer befolkas av brysselbor som inte har råd att bo i staden, med alla dess välbetalda eurokrater som driver upp bostadspriserna. Dessa utflyttade brysselbor talar mestadels franska. Hade de bott i en rent flamländsk valkrets hade de bara kunnat rösta på flamländska partier. Som boende i Bryssels valkrets kan de även rösta på franskspråkiga partier. Eftersom de juridiska distrikten (motsv. tingsrätt/hovrätt eller länsrätt) följer valkretsarna innebär det att de boende i BHV även har rätt till juridisk behandling på franska, trots att de bor i Flandern.

Bryssels valkrets är alltså en kreativ konstitutionell kompromiss för att tillförsäkra franskspråkigas intressen i Flandern, utan att ändra regiongränserna. I några av de flamländska kranskommunerna beräknas den franskspråkiga befolkningen uppgå till över 90 % (ingen vet, eftersom man inte får registrera befolkningens språktillhörighet).

Denna ordning har dock varit en nagel i ögat för de flamländska nationalisterna, som är rädda för att de franskspråkiga steg för steg lägger under sig flamländskt territorium och tränger undan "ursprungsbefolkningen". Därför kräver de att Bryssels valkrets delas i enlighet med regiongränserna, vilket kommer att medföra att uppskattningsvis 150 000 franskspråkiga invånare i Flandern förlorar möjligheten att rösta på franskspråkiga partier och få juridisk behandling på franska.

Belgiens författningsdomstol har beslutat att den nuvarande valkretsen strider mot författningen. Även om domstolen INTE har talat om hur det bör se ut istället, kräver i stort sett samtliga flamländska partier att valkretsen ska delas enligt regiongränserna. I detta land med kreativa konstitutionella lösningar skulle man kanske hitta en kompromiss, men för första gången sedan Belgien federaliserades har flamländarna satt hårt mot hårt. I ett parlamentsutskott röstade de flamländska delegaterna mot de franskspråkiga i frågan - ett oerhört etikettsbrott i ett land där alla författningsändringar sker i samförstånd över språkgrupperna.

Vad händer nu då? Det är mycket svårt att sia om detta. Om ingen regering kan bildas, kommer man kanske utlysa nyval. Men det är svårt att se att det skulle ändra något.

Jag håller ändå för mest troligt att en regering kommer att bildas före nyår, om inte annat bara för att någon måste skriva under det nya EU-fördraget.

Men om det inte fungerar, kanske Belgien ändå delas. Det finns många olika scenarier om vad som skulle hända då. En möjlighet vore att Flandern blev en självständig stat, liksom Bryssel (kanske som ett EU-distrikt), medan Vallonien anslöts till Frankrike. Detta diskuteras i belgisk press idag, där det avslöjas att en majoritet av fransmännen skulle godta en utökning av landets territorium. Den tyskspråkiga minoriteten i Vallonien skulle i så fall anslutas till Tyskland eller, vilket diskuteras i den östbelgiska pressen, till Luxemburg. Som självständig stat skulle Flandern (kanske) få en mjukare attityd gentemot den franskspråkiga minoriteten i landet och tillerkänna den rättigheter, på motsvarande sätt som Vallonien tillerkänt den tyskspråkiga minoriteten rättigheter.

Skulle Belgiens delning visa på EU:s omöjlighet också? Inte nödvändigtvis. Även om Tjeckoslovakien delades 1992 kommer man inom flera områden återförenas igen 2009, när båda länder går med i både Schengen-området och Euro-området. Inga gränskontroller mellan länderna och gemensam valuta.

EU är faktiskt en förutsättning för att den nuvarande situationen i Belgien har kunnat uppstå. Utan en egen valuta att försvara finns det inga yttre incitament för en regering att bildas. Dessutom blir "kostnaderna" för självständighet mycket mindre för nybildade stater, i och med att man slipper skapa en ny valuta eller finans- och handelspolitik eller ens ett gränsskydd med pass och tull. Allt detta sköts ju av EU idag.

Däremot är Belgiens delning en mardröm för EU-länder med egna separatistiska regioner, som Frankrike (Korsika), Spanien (Katalonien) eller Storbritannien (Skottland). Kan Flandern så kan väl de också? Detta är väl den främsta anledningen till att Belgien inte delas - stormakterna kommer göra allt de kan för att förhindra det.

Jag har inte hittat någon svensk press att länka till i frågan, med undantag av GP, men jag lär väl få anledning att blogga vidare om något mer skulle hända. Tills vidare rekommenderar jag följande blogginlägg på Crooked Timber: The ingredients of the Belgian cocktail. Inlägget är två månader gammalt, men sammanfattar väl bakgrunden till den nuvarande situationen i Belgien. Läs även fortsättningen här.

Intressant och andra bloggar om: Belgien, Flandern, Vallonien, EU