Detta blir (förmodligen) mitt sista inlägg med fokus på Öresundsregionen. Från och med nästa månad slutar jag på min nuvarande arbetsgivare och därmed med Öresundsfrågor. Innan dess kan jag inte låta bli att reflektera lite över en nyutgiven magisteruppsats av Nils Gustafsson, statsvetare vid Lunds universitet; "Jag - en Öresundsb(r)o".
Nils, som var bromotståndaraktivist för 10 år sedan, är numera en varm anhängare av både Öresundsbron och Öresundsintegrationen. Men varför då? Lite av det försöker han luska ur i sin uppsats, vars syfte är "att försöka hitta förklaringar till att Öresundsregionen upplevs som ett framgångsrikt exempel på gränsöverskridande regionbildning i Europa".
Precis som jag hunnit konstatera under min korta tid på Øresund Network, finns det ett myller av Öresundsaktörer med oklara kopplingar och mer eller mindre oklara uppgifter. Detta är dock regionens styrka, enligt Nils, eftersom alla kan fylla begreppet Öresundsregionen med vad de önskar.
Nedan följer några citat från uppsatsen:
Å ena sidan framstår Öresundsregionen och dess olika aktörer/diskursproducenter som ett svåröverskådligt myller av olika initiativ, organisationer och enskilda individer. Detta går helt i linje med de tankar om horisontell nätverksstyrning som präglar samarbetet i regionen. Å andra sidan utgör de centrala aktörerna ett litet nätverk. Öresundskomiteen fungerar som en sammanbindande organisation, och det är slående hur mycket av integrationsarbetet som har samma finansieringskälla: INTERREG.
[...]
En skånsk politiker förklarar det [spänningar mellan Öresundsentusiasm och bristande intresse, min anm.] med att det visserligen finns ett folkligt stöd för Öresundsregionen, men att medborgarna i allmänhet inte är så intresserade av hur politikerna löser de praktiska problemen, bara det görs.
[...]
Öresundsdiskursen är [...] en konstruktion full av interna motsättningar och dubbeltydigheter. Detta skulle kunna tolkas som en svaghet, men jag vill mena att det tvärtom är en lyckad strategi för att uppnå de olika politiska och ekonomiska målen med regionbygget. Vagheten gör nämligen att Öresundsregionen inte fungerar utestängande. Vem som helst kan göra Öresunds-regionen till sin och fylla den med en egen tolkning och ett eget innehåll [...]
Så har du några minuter över och är intresserad av varumärkesbyggande i Öresund, läs Nils uppsats.
Intressant och andra bloggar om Öresund, Öresundsregionen, varumärken, place branding Read More......
Stockholmstidningarna Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet skriver i dagens upplaga om Stockholms stads vision för 2030. Inget fel i det, det finns säkert intressanta och bra upplägg i den. Man använder sig också av Stockholm Business Regions (Mälardalen) slogan "Stockholm - the capital of Scandinavia". Denna slogan är rätt så ny. När Öresundsregionen (Köpenhamn-Skåne med omnejd) hittade på en slogan för en sisådär sju år sedan kom man fram med "Øresund - the human capital of Scandinavia", en liten ordvits med tanke på att Öresundsregionen både är tätbefolkat och har en stor högkvalificerad arbetskraft. Jag kan inte se någon ordvits i Stockholms slogan, snarare ett visst mått av arrogans och storhetsvansinne. Eller som Place-Branding-gurun Simon Anholt sa vid en konferens i Öresundsregionen i höstas när han fick höra om Stockholms nya slogan: "If you didn't know that Swedes were arrogant before, you know now ...". Lite kul i sammanhanget är att för närvarande så leder Köpenhamn rätt så klart i SvD:s Dagens fråga om vilken stad som är Skandinaviens huvudstad ...
Andra bloggar skriver intressant om Stockholm, Skandinavien, Place Branding, Öresundsregionen
Jag deltog i årets upplaga av Öresundstinget. Tinget arrangeras av Öresundskomiteen, som består av politiker från regionerna Skåne, Hovedstaden och Själland, samt de största kommunerna i regionerna. Temat för tinget var "Öresund - två länder, en arbetsmarknad - vad krävs?", och därför var bland annat Sveriges arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin och hans danske motsvarighet Claus Hjort Fredriksen närvarande för att skriva under en deklaration om en förpliktelse att lösa många av de gränshinder som finns för de 18000 dagliga öresundspendlarna (enligt purfärska siffror från Öresundsbron). Enligt initierade källor på mötet var man faktiskt nära att lösa några av problemen, men föll på målsnöret, så nu blev det "bara" en deklaration.
Utifrån ett "place-branding"-perspektiv var det intressant att se att sloganen "Two countries - one region" återkommer i flera olika skepnader: arbetsmarknadspolitiskt i "Två länder - en arbetsmarknad". Samtidigt passade Visit Öresund på att visa upp sin reklamfilm om Öresundsregionen, under temat "Two countries - one destination". Filmen i sig tyckte jag tyvärr var lite för ofokuserad för att marknadsföra Öresund på ett effektivt sätt, men det är nog värt ett eget blogginlägg.
Jag ser på tv-nyheterna att den gemensamma deklarationen uppmärksammas, men DN och SvD verkar ha snöat in sig på det tal som artisten Mikael Wiehe var inbjuden för att hålla - inför de danska och svenska kungahusen, som var närvarande vid invigningen. Jag tycker nog att DN:s rapportering från händelsen är enormt överdriven, tvärtom fick jag intrycket av att de flesta uppskattade lite konkret politiskt ställningstagande, i stället för det vanliga snömos som kommer ur politikers munnar vid händelser som dessa. Framförallt tror jag inte att de närvarande danskarna (dronningen inkluderad) tog illa upp av halvdansken Mikaels Wiehes tal, då de är mer vana än svenskar vid uppfriskande debatter. Dessutom tror jag att Öresundskomiteen visste vad de gjode när de bjöd in Mikael Wiehe, som även är kändis i Danmark.
Rapidus chefredaktör Thomas Frostberg var också där och har bloggat om det.
UPPDATERING: Efter idogt sökande hittar jag en (1) dansk tidning som skriver om "skandalen" med Wiehe och hans tal. Berlingske Tidende tar det hela med ro och ett smil.
Intressant och andra bloggar om: Öresund, Öresundsregionen, Sven-Otto Littorin, arbetsmarknadspolitik, Danmark
Hur visar man att en produkt eller verksamhet härstammar från ett särskilt territorium? Om man vill visa att det kommer från ett särskilt land är det lätta svaret "Made in Sweden", men det finns andra sätt. Det vanligaste är att använda sig av flaggor, detaljer i statsvapnet eller dess färger. Ett typexempel är IKEA som använder sig av de svenska blå-gula färgerna på alla deras butiker över hela världen. Ishockeylandslaget använder sig av tre kronor, som annars brukar vara förbehållet statens representanter (ambassader, regeringskansliet etc).
Men hur gör man när man vill symbolisera att man kommer från en sub-nationell territoriell enhet, som en stad eller ett landskap? För det första får man fråga sig vem målgruppen är; att marknadsföra sig som ett småländskt företag/produkt kanske inte är särskilt framgångsrikt på en marknad där ingen hört talas om Småland. Men nationellt är ofta landskap starka varumärken. Skånska verksamheter och produkter som vill profiliera sig som just skånska har en mängd olika symboler att ta till. Bland de vanligaste är den skånska flaggan eller dess färger, därefter dess heraldiska symbol gripen. Vanligast är dock kartbilden över Skåne, som är ganska känd. Mindre vanliga, men ändå förekommande är ett skånskt pileträd, en gås, en mölla, en stork eller en typisk skånegård.
Det är här viktigt att göra skillnad mellan symbol och logotyp. En logotyp är en heltigenom fastställd symbol och representerar oftast ett företag eller en produkt. En symbol är något som ett företag eller produkt antingen kan använda sig direkt av i sin marknadsföring (foto på ett pileträd, rapsfält, skånegård) eller förvandla till en logga. På samma sätt kan Köpenhamn marknadsföra sig genom en logofierad havfrue. Det genialiska med heraldiska symboler är just att det är symboler och inte logotyper - heraldiken föreskriver enbart att det skånska landskapsvapnet består av ett krönt rött griphuvud på gul botten; inte exakt hur gripen i fråga ska se ut. Därför kan alla från länsstyrelsen till Taxi Skåne eller Scania använda sig av den skånska gripen, utan att kopiera varandra.
Vad har då denna intressanta diskussion för relevans för Öresundsregionen? Tja, om man ska marknadsföra och profiliera Öresundsregionen (se tidigare blogginlägg) behövs ett antal symboler som företag kan använda till marknadsföring eller bygga logotyper kring. De i dagsläget enda tänkbara är kartbilden av Öresundsregionen eller själva Öresundsbron. Eftersom Öresundsbron ägs av ett konsortium är det få verksamheter som använder sig av bron som logotyp - men nästan alla använder sig av panoramabilder av bron i sitt marknadsföringsmaterial när man vill visa att man är en del av en större marknad. Offentliga och allmänna verksamheter brukar dessutom använda sig av en lekfull blandning mellan danska Ø och svenska Ö. Räcker dessa symboler för att kunna marknadsföra Öresundsregionen, eller använda sig av Öresundsregionen i sin marknadsföring? Finns det andra möjliga symboler att använda sig av?
Det verkar som om Danmarks andra stad Århus ska till att bygga en skyskrapa, och då har lokaltidningen Århus Stiftstidende sneglat på en annan stad som gjort något liknande - Malmö. I en intressant artikel konstaterar man att byggandet av Turning Torso varit en del av en långsiktig strategi från stadens sida att omvandlas från industristad till kunskapsstad. Det har inte skett av en slump, stadens politiker har varit en viktig drivkraft och en mycket viktig del i Malmös "om-branding" har varit "story-telling".
Borgmester i Malmø Ilmar Reepalu fortæller, at han og byens andre politikere hele tiden har set Turning Torso som et ikon - et fyrtårn, der skulle fortælle verden, at byen er forvandlet. Fra industriby fuld af arbejdsløse til hip vidensby med masser af studerende.Öresundsregionens arkitektoniska fyrtorn är naturligtvis Öresundsbron - men vilken är dess story? Just nu pågår ett Interreg-projekt, Profil Öresund, för att komma fram till en sådan och vi får väl se hur resultatet blir. Men som tidningen konstaterar så är det viktigt att få med alla beslutsfattare på banan och få dem att berätta samma historia, annars blir det lätt pannkaka av alltihopa. Dessutom tycker jag att Öresundsregionen har en minst lika intressant historia att berätta som Malmö:
- Det er arkitektur som storytelling, fastslår han, der selv er arkitekt.
Förr slutade Europa (EG, NATO) i Öresund och dankarna betraktade en eventuellt framtida bro till Malmö som "en bro til Asien". Samtidigt tog Sverige slut i Öresund och "på andra sidan sundet börjar världen" (Ur "En vintersaga" av Ted Ström). Men så byggdes Öresundsbron i alla fall och efter några års tvekan används den mer och mer, svenskar arbetar i Danmark och danskar bor i Sverige. En Öresundsregion formas - både av politikerna och medborgarna. Read More......
