Inte ens i fyra månader hann Belgiens nya regering regera, innan den avgick. Visserligen har kung Albert II ännu inte accepterat Yves Letermes avgång, men regeringskrisen är ändå ett faktum.
Svårigheterna med att regera landet är många, men de handlar alla om förhållandet mellan den federala staten och regionerna, eller förhållandet mellan landets språkgrupper. Den flamländska regionen vill ha större självstyrelse, vilket den vallonska regionen avvisar. Samtidigt vill de franskspråkiga ha större rättigheter i de flamländska kommunerna runt Bryssel.
Yves Leterme hade lovat att den 15 juli presentera ett förslag till hur regeringen önskade att förhållandet mellan stat och region skulle ändras, men när detta misslyckades valde han att lämna in sin avskedsansökan. Regeringen består av tradition av både flamländska och franskspråkiga partier; belgiska partier finns inte.
Yves Letermes parti, de flamländska kristdemokraterna är i en valallians med flamländska självständighetsivrare, N-VA, och det är uppenbarligen dessa som har satt stopp för ett kompromissförslag som skulle kunnat få med de franskspråkiga partierna. Samtidigt är de franskspråkiga partierna även de tämligen kompromissovilliga.
De flamländska socialdemokraterna, som till skillnad från de franskspråkiga socialdemokraterna inte är med i regeringen, kräver nu nyval. Frågan är om detta kommer lösa något. För att låsningarna mellan partierna ska släppa krävs framförallt att de flamländska väljarna både straffar kristdemokraterna och N-VA, samtidigt som de inte röstar på det högerextrema partiet Vlaams Belang, en ekvation som är svår att lösa.
Om ett nyval inte förändrar läget i sak - vad återstår då av Belgien?
Tidigare inlägg om Belgien:
- Belgien på spåret igen 2008-03-07
- Bye, bye Belgium 2007-12-12
- Ett olösligt dilemma? 2007-12-02
- Belgien, en stat utan framtid? 2007-11-10
Etiketter: Belgien, internationell politik
0 Comments:
Subscribe to:
Kommentarer till inlägget (Atom)
